French 1594-1665 Nicolas Poussin Galleries The finest collection of Poussin's paintings, in addition to his drawings, is located in the Louvre in Paris. Besides the pictures in the National Gallery and at Dulwich, England possesses several of his most considerable works: The Triumph of Pan is at Basildon House, near to Pangbourne, (Berkshire), and his great allegorical painting of the Arts at Knowsley. The later version of Tancred and Erminia is at the Barber Institute in Birmingham. At Rome, in the Colonna and Valentini Palaces, are notable works by him, and one of the private apartments of Prince Doria is decorated by a great series of landscapes in distemper. Throughout his life he stood aloof from the popular movement of his native school. French art in his day was purely decorative, but in Poussin we find a survival of the impulses of the Renaissance coupled with conscious reference to classic work as the standard of excellence. In general we see his paintings at a great disadvantage: for the color, even of the best preserved, has changed in parts, so that the harmony is disturbed; and the noble construction of his designs can be better seen in engravings than in the original. Among the many who have reproduced his works, Audran, Claudine Stella, Picart and Pesne are the most successful.  Related Paintings of Nicolas Poussin :. | Venus and Adonis | St.Cecelia | The Rape of the Sabines (mk05) | Hymenaios Disguised as a Woman During an Offering to Priapus | Eliezer et Rebecca |
Related Artists:
Abraham van den Tempel
(1622?C1672) was a Dutch Golden Age painter. He probably learned painting from his father, also a painter, but who died when he was still quite young, in 1636. That is the same year that he moved to Amsterdam, where he stayed until 1647, whereupon he moved to Leiden. According to Houbraken he was the son of a Mennonite preacher in Leeuwarden who was a respected art teacher. His father was Lambert Jacobsz (or Jacobszoon), who had taught Govert Flinck and Jacob Adriaensz Backer in their youth, both of whom were artists from Mennonite families. Abraham took the name Tempel because when he studied in Leiden, he lived in a house there with a relief of a Tempel in the keystone. He became a pupil of Jacob Backer, and studied mathematics at Leiden University. He met with great success with the Leiden city council, earning several generous commissions, including a series of three large allegorical paintings on the cloth industry of Leiden for the Cloth Hall which still hang in their original place today in the Stedelijk Museum De Lakenhal. Sir William Davidson of Curriehill, Conservator of the Cloth Staple at Veere (with his son Charles), 1664.He became master of the Guild of St. Luke in 1657 and in 1659 he was chartermaster. In 1660 he returned to Amsterdam. His pupils were Frans van Mieris the Elder, Carel de Moor, Michiel van Musscher, Ary de Vois, and Isaac Paling
Jacopo Di Cione
Italian Byzantine Style Painter, ca.1330-1398
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.